Men jag ska ta det från början.
För ungefär två månader sedan bifogade pappa ett majl han fått från en jobbkollega. Där stod:
"Är det någon på (företaget) som har en son eller dotter som skulle vilja arbeta i London som au pair? Jag känner ett par i 40-års åldern med hus i Hammersmith som söker barnflicka/pojke till sitt barn (numera 4 månaders baby). Start från någon gång i början/mitten av oktober. Personen förväntas ta hand om barnet under tiden föräldrarna arbetar. Han/hon får ett eget vindsrum i huset i Hammersmith. Mat, husrum och en ”fickpeng” på 90-100 pund i veckan. Hör av er till mig så förmedlar jag kontakten."
Det lät nästan för bra för att vara sant.
Jag hörde av mig, skypade med familjen, och på mindre än en vecka var allt klart. Den enda skillnaden var att vi sköt på flyttdatumet till den 3 november.
Så nu är jag här. Jag flög Arlanda-Heathrow igår och var framme kl 17 brittisk tid (kl 18 svensk). Det var för övrigt andra gången i hela mitt liv som jag flög själv. För mig som vanligtvis är lite rädd för att flyga var detta läskigt men spännande. Mitt huvud surrade av tankar och jag kastades fram och tillbaka mellan rädsla, lycka, förtvilan och spänning.
Men allt gick bra och jag blev hämtad på flygplatsen av pappan i familjen. Vi åkte till huset i västra London och jag fick träffa mamman plus den otroligt söta och gosigt tjocka babyn.
De visade mig runt i deras typiska brittiska hus och jag blev lite förvånad hur moden stil det var innomhus. I mitt huvud hade jag fantiserat ihop ett ganska nedgånget hus med heltäckningsmattor överallt(även i duschen) och det kunde inte varit mer fel. Faktiskt skulle jag nog själv kunnat inrett huset på samma sätt. Fin blandning av gammalt och nytt, mörkt trä, stora fönster och fina detaljer.
Nu har jag sovit min första natt i mitt vackra rum och ska gå ner och äta frukost. Mer uppdateringar kommer allt eftersom jag upplever dem själv
puss!
1 kommentarer
Pia
05 Nov 2013 18:54
Ur snyggt rum !!fräscht kul med blogg kram
Kommentera